Simon Olsson

Mitt namn är Simon Olsson, ursprungligen kommer jag från Skövde, flyttade till Torsby 2006 för att studera på Stjerneskolan som är ett rixsidrottsgymnasium för längdskidåkning. Efter drygt fyra år i Torsby blev det dags att packa väskan för att spendera 6 månader i Whistler, Canada. Under min vistelse i Whistler kom jag att arbeta som skidinstruktör på Callaghan Walley. En skidstadio utöver det vanliga, ni med skidintresse har med största sannolikhet sett den från tv soffan. Det var en häftig tid, och som plus i kanten under min tid där var att jag fick se ett samhälle bygga upp ett OS, samt att jag fick uppleva ett OS på plats. Få människor förunnat, det är en tid i mitt liv jag aldrig kommer att glömma.

Efter Canada blev det en sommar och höst hemma i Skövde, för att sedan flytta till Arvika för att jobba tillsammans och åt min skidåkar vän Johan Kristoffersson. Min situation i dagsläget är att jag kombinerar jobbet på Kristofferssons Motorsport med jobbet på Set Sail Fitness. Något som jag trivs mycket bra med.

Jag ser mig själv som: Ambitiös, social, framåtsträvande, tävlingsintiktad, positiv

 

 

10 snabba frågor:

1. Pizza eller Grillat
2. Utomhus eller Inomhus
3. Hockey eller Fotboll
4. Löpning eller Skidträning
5. Vinter eller Sommar
6. Winnerbäck eller Metallica
7. Gud eller Per Elofsson
8. Fångarna på fortet eller Idol
9. Kontidionsträning  eller Gymträning
10.Vatten eller Sportdryck

 

Mitt liv som skidåkare

Skidåkning har alltid haft en naturlig plats i mitt liv, skidåkning finns sedan långt tillbaka i släkten. De personer som verkligen fått mig på glid är farfar och pappa.

Jag var grabben som inte fick ett Nintendo 64 bitars i julklapp, jag fick skidor. Jag är killen som hellre smakar blod, luktar svett, snyter mig i handsken än sitter i soffan, tittar på film och slickar av chipsflottet från fingrarna.

Innan gymnasieåren drog igång spelade jag fotboll vid sidan av skidåkningen. Att säga att jag spelade fotboll kanske är att överdriva, jag sprang snarare fotboll. Noll bollkoll gjorde att jag var killen som ofta inte fick någon direkt position på planen. Istället sprang jag som en yr höna på planen, allt för att få motståndarna ur balans.

När jag sedan fick beskedet om att skidgymnasiet välkomnade mig med öppna armar så var vägen fyra år fram plogad och klar, bred likt en Autobahn, det fanns inte längre några genvägar, det vara raka spåret, nu viste jag vad som gällde framöver. Träning och åter träning, disciplin och målmedvetenhet.

De fyra åren kom att bli de bästa i mitt liv, dock kantade av diverse skador, så som axeloperation samt två halsflussinfektioner och mykoplasma. Jag hade hela tiden målet mot juniorlandslaget, men tog mig aldrig riktigt ända fram, att skylla på sjukdomar och skador känns inte heller rätt, men de bidrog till att jag fick börja om på nytt flera gånger, och som skidåkare finns inte riktigt den tiden. Allt dras till sin spets, vilket gör att minsta lilla snorbuse kan ställa till det en hel säsong.

Även om det inte blev någon landslagsåkare av mig( man skall aldrig säga aldrig ) så tränar jag en hel del, nu med målet att må bäst, att ha den bästa livskvaliteten.

Set Sail Skiing

I vinter ser jag fram emot att möta Arvikabor i skidspåren. Där kommer ni att möta mig på träningspassen, men framförallt som skidinstruktör i Set Sail Fitness regi.